torsdag 19. mai 2016

Sæterliv i Aldalen

Sel = seterhus med soverom, kjøken og 
mjølkerom 

Mor mi var frå Hjartåbygda i Volda kommune.
Ho var fødd i 1925
Garden Åsen ligg midt i bygda.
I tillegg til dyrehald hadde
dei einaste telefonapparatet i bygda
som gjorde at ho og syskena
gjekk med telefonbod til
folk på gardane rundt og langt inn
i Austefjorden.
Sæterdrift var ein viktig del av jordbruket.
Det var lite beite for dyra vår og haust,
men på sætra i Aldalen vart det
tidleg grønt. 
Frå tidleg i juni flytta dei buskapen dit og dei
var der vanlegvis i 12 veker.
Mor mi fortalde at dei var 9 jenter med
ansvar for kvart sitt sel og dyr.
 Ho begynte å sætre det året ho gjekk for presten
som 14 åring.
Då hadde ho ansvaret for kyr som ho henta 
frå marka om kvelden og  mjølka dei.
Mjølka vart frakta til bygda 
med handkjerre, ei strabasiøs ferd
i ulendte råser.
Der var ikkje elektrisitet så ho fyrte i omnen,
varma vatn for å vaske mjølkespannene,
så til elva for å skylje dei.
Ho fortalte om kor mørkeredd ho var når
ho sto ved elva.
Det var fortalt ei spøkelsehistorie om ei jente
for lenge sidan, ho hadde
fått eit barn i løynd, og grave det ned
på andre sida av vatnet.
Om kveldane høyrde dei skrik derifrå....
Ho fortalde at ho brukte å synge høgt medan ho var
ved elva for å overdøyve lyden.
I ettertid fekk ho vite at skrika kom frå ein fugl
som ho kalla Mekregauk.

Dei 9 jentene sat oftast i lag laurdagskveldane,
og det kom gjerne besøk frå bygda.

Mor mi fortalde at sætrelivet var travelt,
men ho likte det.
"Det var med på å forme oss, og 
gjere oss sjølvstendige "

På dette bildet står mor mi
nr 2 frå venstre.
Systra hennar, tante Agnes er fem år
eldre og sit på vogna med
hatt og paraply.
Ho såg dei kanskje vel avgarde,
etter å ha sætra i mange år,
og no overlet ansvaret til systra. 

Her står mor mi nr 3 frå høgre.


Selet i Aldalen 
 er halde godt ved like av syskenbarnet mitt.

I min barndom var me på søndagsturar
til Aldalen,
hadde med niste og kosa oss 
i mange timar medan mamma fortalde
 interessant frå ungdomstida si.









32 kommentarer:

  1. Det bragte barndomsminner frem. Egentlig er man heldig som har slike røtter.
    Takk for at du delte.
    Klem

    SvarSlett
  2. Vilka fina barndomsminnen du har! Intressanta bilder och så lycklig du kan vara att din mor berättade för dig!
    Ha en fin dag!

    SvarSlett
  3. Så hyggelig innlegg. Min mor vokste opp på samme måten i Gudbrandsdalen på Hundorp, der hun og alle de andre jentene var budeier. Mor snakket ofte om den flotte tiden og fellesskapet. Bildene er veldig like de jeg har fra min mors album. Hyggelige minner.

    SvarSlett
  4. Ett tufft liv med mycket hårt arbete - men också fantastiskt på många sätt. Jag växte upp i södra Jämtland, där fäbodarna användes flitigt. Då fanns förstås både elektrisitet och bilar som underlättade transporter och annat.
    Fina bilder!

    SvarSlett
  5. Så vakkert, dette er jo historien vår. Så fint du deler dette med oss og verden. Del det gjerne på link party i bloggen min. Ha en flott dag videre.

    SvarSlett
  6. Din berättelse om mor din med de gamla, fina fotona på de unga arbetande på sommarvallen är intressanta att se. Förstår att det gör att stugan har andra värden än bara tak över huvudet. Fint.

    SvarSlett
  7. Det var ikke noe latmannsliv i de dager, men som din mor sa, det var med å forme dem..og de trivdes, og det er godt.
    Er selv glad jeg har vært med på gårdsarbeid hver sommer i min barndom, da min mor kommer fra en gård:)
    Nyt mai videre, kanskje blir det varmere..;)

    SvarSlett
  8. Trevliga barndomsminnen och fina bilder!

    SvarSlett
  9. Ser så romantisk ut, men det var nok et slit på den tiden også. klem fra Beth

    SvarSlett
  10. Interessant å høre om livet i nær fortid, rikt illustrert med bilder!
    Her er det blitt bedre temperatur, sola skinner og forma er oppadgående.
    I morgen passerer Tour og Norway, og da skal jeg være på plass med flagg og heie.

    Riktig god helg fra Ingunn

    SvarSlett
  11. Takk for at du delte på link party hos meg :)

    SvarSlett
  12. Fina bilder och fin berättelse!

    SvarSlett
  13. Intressant att läsa om den tiden. Lite kusligt med barnet som ska grävts ner. Gillar bilden av selet mycket!

    SvarSlett
  14. Dette var fint å lese
    for oss som har glemt
    hvordan det var
    da vi ikke trang mobiltelefon
    fordi vi alltid
    traff hverandre
    til faste tid
    og
    til avtalt tid
    :-)

    SvarSlett
  15. Hello, what a nice story about your Mother, great memories. The photos are wonderful, I like seeing the old and the new.
    Happy Thursday, enjoy your weekend ahead!

    SvarSlett
  16. Interessant attersyn!
    Eigentleg så er det ikkje så lenge sidan...

    SvarSlett
  17. Spännande historia. Väldigt vacker miljö!

    SvarSlett
  18. I love that house! So pretty.

    SvarSlett
  19. Tänk så annorlunda livet var då och samtidigt är det mycket som inte är så länge sedan! Jag tror att norrmän är ett väldigt speciellt folk - det måste man ju bli när man bor i ett av världens vackraste länder!

    SvarSlett
  20. Pretty house and sweet memories of your mother.

    SvarSlett
  21. HEI! DEI HADDE NOK EIN NOKSÅ LIK OPPVEKST/UNGDOM MØDRENE VÅRE.
    MAMMA VAR FØDT I 1929. HO VAR MYKJE PÅ SÆTRA, YSTA OST OG KINNA SMØR. EIT ANNA LIV - EI ANNA TID! tAKK FOR AT DU DELER.

    GOD HELG!

    SvarSlett
  22. Så spennende! En del av norgeshistorien jeg vet lite om.

    SvarSlett
  23. Så spennende! En del av norgeshistorien jeg vet lite om.

    SvarSlett
  24. Fäbodslivet var nog hårt men även fritt. Min mamma var oxå med på det när hon var ung och har berättat både det tunga och det fria!

    SvarSlett
  25. Så koselig du deler dette med oss. De hadde strevsomme dager der i tidligere tider, men det var med på å forme dem til fine mennesker. Kos deg med minnene! God helg!

    SvarSlett
  26. Så flott historie. Ja det var nok strevsomt å være budeie, men også en tradisjon som de gledet seg til hvert år. Tenk om en kunne få oppleve litt av det. Husker at jeg som liten jente fikk være med min bestemor og overnatte en natt på noe vi kalte for "Beitefeltet", der var det flere kjerringer fra bygda som melket og passet på kyrne og når kvelden kom, kom også historiene, spennende og skummelt for en liten pike:-)

    SvarSlett
  27. De måtte tidlig bli selvstendige den gang, ja. Hvem ville slippe 14 åringen sin avgårde alene med så mye ansvar i våre dager? Viktig å ta vare på slike historier. Sånn var det mange steder her i landet. Å være ung og bestemme over sin egen tid var vel ikke vanlig på landsbygda.

    SvarSlett
  28. Påminner om många livsberättelser som berättats i "Där ingen skulle tro att någon kunde bo" - ett program jag verkligen gillar!
    Tänk, vilka livsöden! Fascinerande!
    Tack för din berättelse!

    SvarSlett
  29. Så nydelig sted, og gode barndomsminner :)

    SvarSlett
  30. Heisann... så flott innlegg du har, fulle av minne og gode opplevelser tilbake i tid ;:OD)

    SvarSlett
  31. Tusen takk for et vakkert og interessant innlegg, om livet på setra den gangen! Min mormor var på setra første gang som 9 åring, sammen med nabojenta på 10 år, og de to jentene var der alene hele sommeren! Det var i Gudbrandsdalen i 1920. Anne Karin Elstad skriver også om seterlivet i sin bok Hjem, og den anbefales på det varmeste! Klem Cathrine

    SvarSlett
  32. Så veldig fin og interessant å lese. Tusen takk,
    kjære Anne-Mari for deilige bilder og vakker innlegg.
    Hjertelig hilsen Viola

    SvarSlett

Eg set stor pris på at du legg igjen ein kommentar :-)